Uppsala
Götehult är en lång bit från Uppsala. Men jag Per som är en bit av Götehult har tagit den andra biten till Uppsala.
Uppsala känner dem flesta till. Det ligger åvanför Stockholm, har stor domkyrka, stort universitet, en nybyggd centralstation och Malin studerar här. Malin, skulle jag säga, är en vän av götehult likväl som en vän av min.
Nu sitter vi i datasalen på Sverigs Lantbruks Universitet och jag har precis kommit tillbaks från en överlevnadskurs i skogen. Alla verkar trötta överallt och det är en stämmning i luften. Jag förnimmer den som lungnet före stormen. Det känns som världs-altaret är påväg att rasa samman. Som platformen för all möjlig existent är påväg att tippa över kanten. Det är bara en kort minimal sekund till kolappsen. Ögonblicket av ohopp dras utt till en tyst evighet och utanför datasalen regnar det... nästan ...
Allt detta uppfattar jag bara genom att sitta här. I min barndom spådde en av mina vänner att jag skulle bli magiker. Jag blev glad då. Det är inte konstigt att jag kan känna vad jag gör. Å andra sidan behöver man inte vara magiker för att uppleva djupa upplevelser i människans kännslo spektra. Eller så bara inbillar jag mig som vanligt. Ingen annan i datasalen verkar ju uppleva det jag upplever.
Malin säger att hon känner sig konstig i huvudet. Nästan som hon vore full. Hennes vän verkar mest finna sig i nuet. Håller handen på pannan nu men verkar ytterst normal. Sex meter framför mig sitter en kille som har sittit jättelänge och studerat. Det märks på all mat han hade med sig. Alla äter massa mat. Kan inte vänta till jag får möjlighet till att slänga i mig mat. Fast just nu är jag inte hungrig. Data salen får mig illa till mods. Sitter här och skriver ut.
Kenyas bönder har inte tillräkligt med pengar. Dem kan ta mickolån men för alla som går på csn vet att det inte räcker långt.
Spring ut och lek mina vänner! Nu! Enligt min Kännsla är tiden knapp, spring NU
En hälsning till alla i gula huset. Till de som har skrivit komentarer till bloggen och till de som läst komentatrena i bloggen. Till Anna på Irland och såklart djuren på ängen. Nu går killen som ätit massa mat.
spring
Uppsala känner dem flesta till. Det ligger åvanför Stockholm, har stor domkyrka, stort universitet, en nybyggd centralstation och Malin studerar här. Malin, skulle jag säga, är en vän av götehult likväl som en vän av min.
Nu sitter vi i datasalen på Sverigs Lantbruks Universitet och jag har precis kommit tillbaks från en överlevnadskurs i skogen. Alla verkar trötta överallt och det är en stämmning i luften. Jag förnimmer den som lungnet före stormen. Det känns som världs-altaret är påväg att rasa samman. Som platformen för all möjlig existent är påväg att tippa över kanten. Det är bara en kort minimal sekund till kolappsen. Ögonblicket av ohopp dras utt till en tyst evighet och utanför datasalen regnar det... nästan ...
Allt detta uppfattar jag bara genom att sitta här. I min barndom spådde en av mina vänner att jag skulle bli magiker. Jag blev glad då. Det är inte konstigt att jag kan känna vad jag gör. Å andra sidan behöver man inte vara magiker för att uppleva djupa upplevelser i människans kännslo spektra. Eller så bara inbillar jag mig som vanligt. Ingen annan i datasalen verkar ju uppleva det jag upplever.
Malin säger att hon känner sig konstig i huvudet. Nästan som hon vore full. Hennes vän verkar mest finna sig i nuet. Håller handen på pannan nu men verkar ytterst normal. Sex meter framför mig sitter en kille som har sittit jättelänge och studerat. Det märks på all mat han hade med sig. Alla äter massa mat. Kan inte vänta till jag får möjlighet till att slänga i mig mat. Fast just nu är jag inte hungrig. Data salen får mig illa till mods. Sitter här och skriver ut.
Kenyas bönder har inte tillräkligt med pengar. Dem kan ta mickolån men för alla som går på csn vet att det inte räcker långt.
Spring ut och lek mina vänner! Nu! Enligt min Kännsla är tiden knapp, spring NU
En hälsning till alla i gula huset. Till de som har skrivit komentarer till bloggen och till de som läst komentatrena i bloggen. Till Anna på Irland och såklart djuren på ängen. Nu går killen som ätit massa mat.
spring
Kommentarer
Trackback
