Den oändliga resan.
Vi har läsare! Det är otroligt jätteroligt!
Men igår skrev vi ändå inget inlägg, för vi tog en långpromenad. Man måste ju leva lite också...
Till Mörtfors styrde vi stegen, över stock, sten och vatten.
Ichi (vem det är kommer ni få veta längre fram) tyckte det var roligt att balansera på kanten till stupet. Det tyckte inte Astrid. Vårsolen sken, det var lagom varmt i luften och på utsiktsberget stannade vi och åt nektarin. Livet kunde inte vara mycket bättre!
Väl framme blev vi bjudna på mat av Erik och Elisabeth, sedan snuvade vi Bittan på hennes bil och körde hem.
Överlag en helt fantastisk dag. Och det finns bildbevis!
/Maria & Astrid
PÄLSDRAKEN!
Utsiktsberget.
På väg genom den småländska skogen.
PS. Astrid lyckades sneaka sig bakom kameran hela tiden, men hon kommer få igen för detta.
PS2. Vi kommer skriva presentationer av varandra snart, skaran som känner oss alla tre är liten.
Men igår skrev vi ändå inget inlägg, för vi tog en långpromenad. Man måste ju leva lite också...
Till Mörtfors styrde vi stegen, över stock, sten och vatten.
Ichi (vem det är kommer ni få veta längre fram) tyckte det var roligt att balansera på kanten till stupet. Det tyckte inte Astrid. Vårsolen sken, det var lagom varmt i luften och på utsiktsberget stannade vi och åt nektarin. Livet kunde inte vara mycket bättre!
Väl framme blev vi bjudna på mat av Erik och Elisabeth, sedan snuvade vi Bittan på hennes bil och körde hem.
Överlag en helt fantastisk dag. Och det finns bildbevis!
/Maria & Astrid
Vissa vill ständigt ha lite mer utsikt, andra är nöjda med det dom kan få utan att riskera livet.
PÄLSDRAKEN!
Utsiktsberget.
På väg genom den småländska skogen.
PS. Astrid lyckades sneaka sig bakom kameran hela tiden, men hon kommer få igen för detta.
PS2. Vi kommer skriva presentationer av varandra snart, skaran som känner oss alla tre är liten.
Husets öron och ögon ..
Vi observerar allt i huset. Vi vet allt. Vad vet du?! ...
Vi är tillsynes två oskyldiga tygdjur ...
Vi är Lassie och Rosalund alias Dassie och Självmordskatten.
När hon det där Blonda våpet kom hem och gastade trodde vi nästan att öron läkaren var vår nästa anhallt, totts avståndet till bordet från vår plats på spisen.. Men tack vare våra kunskaper om diskretion märktes inget.
Det började sedan pratas om att starta en blogg - här är vårat svar på detta!
Vi är inte helt för det. Vi menar... det är inte riktigt vår sak. Dels är våra tassar inte anpassade för sådant här tangentbord. Sen är det ju inte så vanligt med andra levand bloggande gosidjur aktiva. Är kanske det är!? Finns det andra som oss vill vi veta! Hör isåfall av er till mig: [email protected]
Nu ska jag gå och dö.
Välkommen till Konspirationen!
Det var idag idén kläcktes.
Astrid hade just kommit med ett flyttlass, jag satt och stressade i sig mat för att sedan åka till jobbet och Per gjorde...något.
Någon sa: "Bloggen är vårt öde!". Jag minns inte vem, det var inte jag.
Så här sitter vi nu. Jag har fått äran att skriva första inlägget i jag-form. Övervakad av de två andra. Givetvis.
Idéer om design har börjat skapas (sneaky-Billy, välkommen till konspirationen, som webmaster) och Laleh underhåller och inspirerar.
Och vi tänkte väl starta som sig bör.
Välkomna! Nu börjar konspirationen.
/Maria
Astrid hade just kommit med ett flyttlass, jag satt och stressade i sig mat för att sedan åka till jobbet och Per gjorde...något.
Någon sa: "Bloggen är vårt öde!". Jag minns inte vem, det var inte jag.
Så här sitter vi nu. Jag har fått äran att skriva första inlägget i jag-form. Övervakad av de två andra. Givetvis.
Idéer om design har börjat skapas (sneaky-Billy, välkommen till konspirationen, som webmaster) och Laleh underhåller och inspirerar.
Och vi tänkte väl starta som sig bör.
Välkomna! Nu börjar konspirationen.
/Maria
