Den oändliga resan.
Men igår skrev vi ändå inget inlägg, för vi tog en långpromenad. Man måste ju leva lite också...
Till Mörtfors styrde vi stegen, över stock, sten och vatten.
Ichi (vem det är kommer ni få veta längre fram) tyckte det var roligt att balansera på kanten till stupet. Det tyckte inte Astrid. Vårsolen sken, det var lagom varmt i luften och på utsiktsberget stannade vi och åt nektarin. Livet kunde inte vara mycket bättre!
Väl framme blev vi bjudna på mat av Erik och Elisabeth, sedan snuvade vi Bittan på hennes bil och körde hem.
Överlag en helt fantastisk dag. Och det finns bildbevis!
/Maria & Astrid
Vissa vill ständigt ha lite mer utsikt, andra är nöjda med det dom kan få utan att riskera livet.
PÄLSDRAKEN!
Utsiktsberget.
På väg genom den småländska skogen.
PS. Astrid lyckades sneaka sig bakom kameran hela tiden, men hon kommer få igen för detta.
PS2. Vi kommer skriva presentationer av varandra snart, skaran som känner oss alla tre är liten.
jag upplever detta inlägg som MYCKET provocerande. här kan en nämligen inte gå i skogen pga all SNÖ! snö snö snö snö snö snö snö... mycket elakt att trycka upp detta att ni har barmark i mitt ansikte. jag tar det högst personligt. elaka elaka ni.
och tack maria för att du nöjer dig med utsikten du kan få och inte riskerar ditt liv.
och per: SLUTA RISKERA DITT LIV!
(maria har ni inte införskaffat tvångströja ännu??!!)
och slutligen puss och kram till er alla!
och eftersom jag inte känner dig astrid kan du välja om du vill ha mina verbala pussar och kramar eller inte. ni andra har fan inget val!
är det en tysk spets jag skymtar på bilderna?
å bara så du vet MF så älskar jag bloggen. undrar också om astrid är den astrid man har lyckats se några gånger...bild krävs.
tänkte även klämma in mitt nya motto;) det ända du behöver här i livet är okunnighet och självförtroende och framgången är given. nice va;P
massa kramar
Känner mig speciell, lite som en medlem i kkk eller något :) Fast dom är nog en lite större skara än vad vi är...
